Nu kommer vi att lämna Lapplandsleden för en dag. Egentligen fortsätter Lapplandsleden 8 km på Sagavägen längs med Nedre Vapstsjön fram till Gränssjö där den viker av ut på fjället igen. Men att vandra på asfalt är ej kul och dessutom blir det ytterligare en dagsetapp för att gå den vägen. Vi skall istället följa en liten svartprickad stig på kartan som tar oss över Västra Vardofjället. Jag valde den här vägen och det var en riktig vinstlott. Anledningen till att leden inte går den här vägen är en konflikt med samebyn som inte vill ha en vandringsled rakt genom sina renmarker med tillhörande renhägn. Att ta en svartprickad stig var en chansning från min sida, men det visade sig att det här var en gammal vandringsled med de gamla rösena väl bevarade.
De första fem kilometrarna fram till en vattenövergång vandrar vi i lite skog och mer öppet landskap. Ingen egentlig stigning. Det finns en bro över bäcken, men jag rekommenderar inte att vi använder oss av den. Bozz o jag gjorde det, men det blev lite väl spännande
när vi plötsligt åkte ner ett par dm. Föredrar att gå genom bäcken.
Efter bron har vi en dryg kilometers vandring i fyrhjulsspår innan vi vänder upp mot fjället och högre höjder. Nu väntar en kilometers stigning, så pulsen kommer garanterat att stiga. Men vi har tid för pausar i backen, och att vända sig om och titta på vyn mot Aamere är ett måste.
Tillbakablick över Aamere
Väl uppe så har vi en härlig vandring över gräs — och fjällhedar, där den gamla markeringen syns väl.
Sista etappen ner mot Åtnikstugan går det nerför. Här går leden bla mellan två små sjöar, och det är en fin rastplats. Blir lite frinavigering den absolut sista biten genom skogen, men snart möts vi av en välkomnande stuga.
Åtnikstugan
